Efter mycket tjat tar jag nu mig tid o skriva förlossnings berättelsen med Kiara.

 

På söndagen den22e april vid kl 11 gick min slempropp. Jag var helt säker att det skulle gå fort eftersom det var min tredje förlossning. Så vi packade och lämnade barnen i Haby.

 

Men för o inte tänka på det hela tiden så de skulle kännas som en evighet åkte vi till Ikea och valde ut bänkskiva till köket osv. När klockan var ca 15 började jag få lite ont.. Till och från hade jag faktiskt ganska ont. Så vi åker från Ikea och då har klockan hunnit bli ca 16.30 innan vi blev klara på Ikea oså.

 

Kimmie ringer till förlossningen o frågar vad vi ska göra. För eftersom jag fött barn två gånger innan så kan det vara lite lurigt. Ibland kan det gå super fort och ibland ta tid så vi skulle åka in sa hon. (Gick även på toa på Ikea och då kom det lite blod, så blev lite orolig).

 

Vi valde Borås denna gången (keven o chris är födda på östra). HELA bil färden hade jag regelbunda värkar! Men när vi kom fram försvann dom, haha. Satte ctg kurva på mig och det var typ inget på gång (?!). Hon sa att vi skulle komma tillbaka vid 21 igen. Men snälla.. Vad fan ska vi göra så länge, haha. Hon ba "ta en promenad". Ja men vad skönt när man har ont till och från! Och åka hem var ju ingen ide eftersom de kan gå fort och sen är det en bit hem till oss.

 

Så vi checke in på det vanliga patient hotellet. Vid 21 gick vi ner igen och då var de typ inget heller (vad händer tänker jag!!). Går upp igen och säger att jag kommer ner igen när jag ska föda! Ringer mamma och säger att hon får komma för man vet aldrig om det går fort eller inte. Hon kommer vid 22 tiden och vi sitter på hotell rummet och pratar oså. Tänker inte alls på att jag ska sova för jag var hela tiden säker att det skulle säga pang och så skulle det var dax. Men så blev det inte.. Och ingen sömn heller, Haha smart! Till och från har jag lite ont men när klockan blir ca 02 får jag väldigt ont och det kom mycket blod när jag kissade.

 

Åker ner till förlossningen och dom tar en inte alls på allvar (helt väderlös barnmorska). Ber oss bara vänta och säger att vi ska gå in till ett undersökningsrum men att hon bara skulle hämta min mapp. Kimmie blir vansinnig och säger att vi redan varit nere två gånger men att nu är det kris och att jag vill ha lustgas för att det är på gång. När hon bara typ ignorerar Kimmie blir jag helt galen och säger att jag har jävligt ont och vill få ett förlossningsrum. Inte något jävla undersökningsrum!

 

När den värdelösa barnmorskan velat klart fick vi ett förlossningsrum och då var klockan ca 03.30. Fick lustgas och natt personalen hade kommit så fick mycket bättre och trevlig personal. Jag trodde helt tiden att jag typ skulle döö. Jag har hööög smärtgräns men allt var så jobbigt och tog sån jävla tid. Jag var van vid kevens o chris förlossning. Bara dit och så var dom födda.

 

När klockan närmar sig 07 har jag så jävla ont att jag på allvar känner att detta går inte. Och då är det riktigt illa! Hade ingen bedövning alls med keven o chris. Med keven sa dom att jag inte hade hunnit, men de hade jag visst för den tar bara 15 minuter innan den börjar värka. Hur som helst.. Säger att jag vill ha eda om jag ska klara detta. Snabbt var läkaren på plats och efter bara några minuter kändes det bättre..

 

Mamma och Kimmie är hela tiden fruktansvärt bra stöd. Masserar och är bara så underbara! Några minuter i åtta börjar jag krysta och världens finaste prinsessa tittar ut några minuter efter.

 

Alltså jag skojar inte när jag säger att jag ALDRIG vill föda barn igen efter denna gången. Dom andra gångerna har det bara gått som på räls. Men det var hemskt denna gången. Var så långdraget och krystandet gjorde så fruktansvärt ont att hela jag sprack (sprack dock inget) men jag trodde det. Jag finner faktiskt inga ord hur jobbet det var. Men det var nog för att det gick så lätt och snabbt med keven och chris.

 

Hela graviditeten har ju varit så annorlunda mot keven o chris också. Men både keven och chris gick jag EN timma på morgonen och En timma på eftermiddagen och där emellan en kort promenad på en halv timme. Vi hade ju hund då. Och när jag väntade chris hade jag även Keven i bärsele varje promenad. Det kallar jag hurtigt!

 

Och med Kiara hade jag ont till och från och orkade inte promenera osv. Men det är ju så att det sägs att flickor börjar "jävlas" i tid, haha ;) Jag fick iallafall världens finaste belöning efter all smärta. Både jag, kimmie och mamma bröt ihop totalt när dom sa att det var en flicka v