Alla är olika

Många bloggar som diskuterar om att ha sitt/sina barn på dagis eller inte osv.

Jag tänkte bara skriva som såhär att alla är olika, som tur är väl det! Många säger att barnen utvecklas mer osv. på dagis/dagmamma. Men jag vet flera som har sina barn på dagis/dagmamma och tvärtom och det är så olika. Det är från barn till barn och hur man gör det till själv. Väljer man att gå hemma (om man nu har möjlighet till de) så får man hitta på saker, aktivera barnen, träffa kompisar och vara på öppna förskolor osv.

Jag anser att det gäller att ta vara på tiden. Den går så sjukt snabbt. Snart börjar barnen skolan, faktiskt. Visst är det tufft vissa dagar men det är lätt värt det. Så underbart att hitta på roliga saker med barnen varje dag.


Jag får se hur jag ställer mig när Keven blir + 3år. Ser jag att han har behov av o gå på dagis när han blir såpass gammal och vill det så kommer han att gå 15 timmar i veckan. Men innan dess finns inget behov alls för ett såpass litet barn. Jag vet flera som säger "dagis är bäst osv." men när man väl pratar med såna som säger så så är de inte riktigt så dom tycker utan att man bara får anpassa sig efter sin egen situation. Klart att man inte tycker/kan erkänna att man tycker något annat om man verkligen måste ha barnen på dagis. För alla mammor/pappaor vill ju vara med sitt/sina barn, eller så borde det iallafall vara kan man tycka? Sen finns det säkert dom få som verkligen tycker det är toppen och verkligen vill ha barnen på dagis (fast dom kanske inte måste). Men som sagt vissa har inte möjlighet och vissa väljer karriären före..
#1 - - Leijne - stinas mamma:

Om inte föräldrarna på något sätt är tvingade, så finns det inte, från barnets håll, någon anledning till barnomsorg innan tidigast 2 år. Jag har pratat med flera förskolepedagoger, och en hel del med vår bvc sköterska, som är helt med mig. Jag är övertygad. Innan Stina själv uttrycker en önskan om att få komma hemifrån när hon blir lite äldre, får hon vara hemma med oss. Än så länge har hon inte tagit skada. Hon utvecklas som hon ska och har inga som helst sociala problem. Jag lyssnar inte längre på någon som ifrågasätter vårt väl, det har blivit så tröttsamt. Jag som hemmaförälder ifrågasätter aldrig någon som har sina barn på dagis, för jag anser att var och en gör som de anser vara bäst för sitt barn. Barnen är här och nu, och vi vill ta vara på den tiden. Jag vet att vi aldrig kommer ångra oss.

#2 - - Leijnes syster:

Theo är hemma han oxå. Fungerar för oss och vi är tacksamma så länge det gör det! Jag har själv inte gått på dagis och har inte behövt lida för det. Har haft en idylliskt barndom. Theos pappa har gått på dagis och lider inte utav det heller, men han tycker som jag. Vi vill sätta vår egen prägel och lära känna vår son ordentligt, för vi har den valmöjligheten. Theo lider knappast av det heller. Han pratar klockrent och är "tidig" som tusan i utvecklingen (dessutom är han pojke) Han är mycket social och tar för sig. Inte det minsta tillbakadragen och blyg! Det är så individuellt och personligt hur barn utvecklas, och inget vi kan styra, bara vägleda!

Så klappa dig på bröstet och var stolt över att du vågar gå mot strömmen! Det gör jag! :)

#3 - - Katinka, mamma till Elias och Nora:

Ja gud ja det är verklgen tur att alla tycker olika men att det ska bli sådant liv hela tiden :P

#4 - - [email protected]:

Ja junis rum har blivit rätt så tjejigt hihi.



Håller helt med dig ang att vara hemma med sina barn! Juni är hemma med mig tills hon är minst två år, för det känns bäst för oss! :)